I den här artikeln får du tips om isolering och våra vanligaste typer av isoleringsmaterial.
Så länge vi har byggt hus har vi också försökt att isolera dem för att hindra vinterns kalla och fuktiga luft att komma in, för att stänga ute sommarens solhetta och för att ändå hålla kvar den goda stugvärmen.
Artikeln fortsätter efter annonsen
I dag är isolering och isoleringsteknik en mer avancerad vetenskap som är så anpassad att vi utan att vara ingenjörer ska kunna använda oss av den. Isoleringsarbeten har därför blivit ett av de vanligaste och mest lönsamma arbetena för den händige amatören.
I äldre tider isolerade vi våra hus med torkade lavar och mossor som drevs in i springorna mellan de trästockar som husen var gjorda av. Isoleringen var alltså inte alltid så effektiv, varför man inte bara lade mattor på golven utan också hängde vävnader på väggarna för att bättre kunna behålla värmen.
Bilden illustrerar hur man förr i tiden isolerade och tätade springor mellan trästockarna med mossa.
Så småningom kom någon underfund med att väggmattor som inte hängde direkt mot väggytan, isolerade bättre. Den luft som fanns bakom hjälpte till.
Artikeln fortsätter efter annonsen
Upptäckten gjorde att vi började göra enkla väggelement i form av två brädväggar mot varandra. Med hjälp av en ram hölls väggarna från varandra så att ett luftutrymme uppstod. Hålrummet fylldes med kutterspån, det vill säga hyvelspån eller sågspån, vanliga spillmaterial som i poröst skick höll mycket luft och isolerade väl. Principen står sig.
Än idag isolerar vi med material som har stor förmåga att magasinera luft. En nackdel med spånen var att materialet efterhand sjönk ihop så att till exempel överdelen av en vägg kom att sakna isolering. Därmed fick nederdelen ett så packat material att effekten minskade av den anledningen.
Isoleringsmaterial av det här slaget användes ända fram till 1960 talet. Den som idag köper ett hus från den tiden har därför anledning att kontrollera isoleringen. Dåligt isolerade hus kan liknas vid såll och innebär alltid höga värmekostnader.
Idag ställs allt högre krav på att vi ska spara energi vilket alltid hänger samman med en effektivare isolering. Vi kommer alltså även framöver att behöva förstärka den isolering vi redan har.
En tröst är att det numer finns åtskilliga högeffektiva isoleringsmaterial att välja bland. En hel del av dem måste hanteras av fackmän, varför amatören i princip är hänvisad till mineralullsprodukter och isolering av cellplast. Men dessa material täcker väl behovet och är dessutom lätta att arbeta med.
Men det gäller förstås att välja rätt isoleringsmaterial och att sedan också använda det på rätt sätt. Förr i tiden fanns det knappast någon risk att isolera för väl, medan det idag faktiskt är något man kan råka ut för. Även hus måste kunna andas!
Isolering och värmeledningsförmåga
Hemligheten med ett effektivt isoleringsmaterial är att den luft som ryms i materialet kan hållas stilla. Värmestrålningen och den så kallade konvektionen, i det här fallet termiken, uppåtstigande värmeströmning, stoppas eller dämpas.
Hur mycket luften betyder förstår man av det faktum att isoleringsmaterial ofta upptar mer än 80 % av materialets hela volym. Hur tjockt isoleringsmaterial man ska använda är i hög grad en klimatfråga och en fråga om isoleringens effektivitet, det vill säga dess värmeledningsförmåga.
Denna mäts efter den så kallade lambdaskalan. Lambda är det grekiska alfabetets motsvarighet till vår bokstav L och skrivs som ett upp och nedvänt y = k. Värdet mäts genom att materialet utsätts för en temperaturskillnad varefter man låter en viss mängd värme passera genom materialet under en viss bestämd tid.
Vanligen mäts värmeledningsförmågan hos byggnadsmaterial genom att man håller + 20°C på ena sidan av till exempel cellplasten eller mineralullen och ± 0°C på den andra. Medeltemperaturen blir då + 10°C och värmeledningsförmågan kallas då 10-ovärde.
De laboratoriemätta värmeledningstalen görs på helt torrt material som på flera sätt inte motsvarar de verkliga förhållandena. Därför har Statens Planverk bestämt att man ska ta hänsyn till normala fuktförhållanden, luftgenomsläpplighet, oundvikliga springor, fogar, materialets naturliga åldrande och så vidare. Laboratorievärdet räknas därför om till ett mera realistiskt värde och ju lägre detta värde är desto bättre är dess förmåga att värmeisolera.
K-värdet för isolering
Förutom värmeledningsförmågan möter du i samband med isoleringsfrågor en annan beteckning som du också har nytta av att ha kunskap om. Det handlar om det långa och krångliga ordet värmegenomgångskoefficient, dessbättre förkortat till k värde.
K-värdet anger värmens vandring genom en kvadratmeter i en byggnadskonstruktion vid en konstant temperaturskillnad av en grad Celsius. Här är det alltså inte bara fråga om isoleringsmaterialets egenskaper utan också om till exempel fasadbeklädnadens, vindspärrens, fuktspärrens och innerväggens egenskaper sammantagna.
Liksom ett lågt värde är ett lågt k-värde bevis för goda värmeisolerande egenskaper. K värdet mäts i en så kallad hotbox. Metoden är både tidsödande och dyrbar och normalt ger den endast teoretiska värden. Allt oftare kommer vi att möta beteckningen U värde som ersättning för K värde. Bokstaven U står även det för värmegenomgångskoefficient.
K-värdet anger den värmemängd som per tidsenhet passerar genom en kvadratmeter av konstruktionen, då temperaturskillnaden är 1°C. Ju lägre K-värde desto bättre värmeisolerande förmåga.
Varning
Tjocka tilläggsisoleringar kan innebära att fönster och dörrar måste flyttas och ersättas av nya, att takfoten måste förlängas, att man får ett språng mellan sockel och vägg och att bland annat hängrännor, stuprör, ventiler och fönsterbleck måste ändras eller bytas ut. Skälen kan vara både funktionella och estetiska.
Isolering med mineralull
Närbild på isoleringsskivor av mineralull. Handskar, munskydd och glasögon ska man ha när man isolerar med mineralull.
Mineralull är den mest använda isoleringen. Råmaterialet är sten eller glas som hettas upp till smältpunkten och spinns till trådar finare än hår. Mineral eller stenull finns i ett stort antal produkter, anpassade för olika isoleringsändamål.
Bygg och bjälkskivor för bjälklag, takstolar, ytterväggar och innerväggar, skalmurar, tak och mark är några exempel. Både skivor och mattor kan ha påklistrade vindskydd av papp.
För hemmasnickare finns särskilt lätthanterliga förpackningar. I sortimentet ingår dessutom speciella produkter för bland annat takfotsisolering, tätningsremsor och drev.
Mineralullsisolering tillverkas också för olika byggsystem. De flesta mineralullsprodukter klassas som obrännbara och kan därför användas som brandskyddsisolering. Med hänsyn till värmeisoleringsförmågan finns kvalitetsklasserna A och B.
A klassen har 15 % större isoleringsförmåga, varför en tilläggsisolering kan göras tunnare med material av denna klass. En tumregel är att välja klass A för väggar. På bjälklag där utrymmet vanligen är större används den mera utrymmeskrävande men billigare B-klassen.
Volymvikten hos mineralull varierar mellan 20 och 160 kilo per kubikmeter. Isoleringsskivor som är tyngre än cirka 80 kilo är så pass formstabila att de kan monteras utan mellanliggande reglar. Vissa av dessa skivor är också så täta att de inte behöver särskilt vindskydd.
Isolering med cellplast
Närbild på olika isoleringsskivor av cellplast.
Cellplast är en gemensam beteckning för isoleringsskivor tillverkade av styren, polystyren och polyuretan. Dess värmeisoleringsförmåga är ungefär jämställd med mineralullens isoleringsförmåga. Cellplast är däremot ett betydligt tätare material än mineralull, vilket bland annat gör materialets isoleringsegenskaper mer svårbedömda för amatören.
Vissa cellplasttyper släpper till exempel igenom vattenånga i samma grad som bland annat betong, kalkbruk och kork, medan andra sorter är klart begränsade. Det är därför mycket angeläget att man tar del av den tekniska redovisningen av materialets egenskaper.
Cellplast används mest som isolering i golv, tak och väggar. Volymvikten varierar från 15 till 50 kilo per kubikmeter. Vid till exempel isolering av golv bör materialet ha en volymvikt på minst 20 kilo per kubikmeter.
Isolering med polyuretanskum
Närbild på isolering med polyuretanskum runt fönster.
Polyuretan är en plastprodukt med speciell nätstruktur. Mest används det som drevningsmaterial mellan till exempel fönster och dörrkarmar och vägg. Rätt använt kan det ge mycket täta fogar. Polyuretanskum kan också sprutas in i hålrum och då bland annat tilläggsisolera befintlig spånfyllning. När skummet sprutas lösgörs emellertid giftiga gaser och farliga stänk varför användningssättet bör förbehållas professionellt utbildade.
Isolering med lösull
Lösullsisolering, det vill säga glasull eller stenull, används numera ofta för isolering av vindsbjälklag där det är svårt att lägga andra typer av isolering. Lösull sprutas nämligen ut på vinden för att täcka alla tänkbara skrymslen. Isoleringsmaterialet “sätter” sig mindre än andra isoleringsprodukter.
Det innehåller inga bindemedel eller andra kemikalier som till exempel kan bidra till mögel och korrosion. Lösullen absorberar inte fukt från luftfuktighet. Cellulosafibrer används också som lösullsisolering och har lika goda isoleringsegenskaper.
Byta ut eller lägga till isolering
Inte minst under den stora byggruschen på 1960 och 70-talet lanserades en mängd olika isoleringsmaterial på marknaden. En del hade så goda egenskaper att de blev kvar och utvecklades, andra visade sig inte hålla vad de lovade och försvann ur sortimentet.
Några kasserades därför att de var brandfarliga, andra av den anledningen att de visade sig vara dåligt beständiga eller ha alltför höga värmeledningstal. När man nu börjar riva i lite äldre byggnader för att till exempel tilläggsisolera kommer sådana material fram igen. I en sådan situation bör man fråga sig om det är värt eller klokt att bygga på den gamla isoleringen.
Rör det sig om brännbara material bör frågan obetingat besvaras med nej även om isoleringen har acceptabla värmeledningstal. Några sådana exempel är träullsskivor, wellpappsskivor, korkskivor, halmskivor, vissa pappersklädda mineralullsmattor och filtar liksom packad kutterspån.
Oskadade och väl fungerande obrännbara isoleringsmaterial med låga värmeledningstal finns det sällan anledning att kassera. Däremot är det ide att rensa ut material med låg isoleringsförmåga, bland annat gasbetongplattor, granulerad masugnsslagg, lättklinker, utbrunnen koksaska, gasbetongkross och plastgjuten skumbetong.
Ju kompaktare ett byggmaterial är desto mindre luft kan det magasinera. Ju mindre stillastående luft, desto sämre isolering. En tegelvägg måste vara fem gånger så tjock och en lättbetongvägg dubbelt så tjock som en trävägg för att ge samma isoleringseffekt.
Lösullsisolering sprutas in i väggarna eller i vindbjälklaget med en slang. Fyllnaden sluter sig väl kring bjälkar och rör.
Värt att veta om isolering
Bilden visar ett exempel på tilläggsisolering av fasad med mineralull.
Det är ofta stora fördelar med att tilläggsisolera utifrån. En sådan isolering kan dock föra med sig att husets fasad ändras, vilket kan fordra byggnadslov om huset ligger inom detaljplanerat område. Kontakta därför kommunens byggnadskontor innan du börjar isoleringen.
Glasull är gulaktig till färgen medan stenull är gråbrun. En ångspärr, oftast en plastfolie tillhör också isoleringsprodukterna. Är den av transparent polyeten är den åldersbeständig.
Mineralull förekommer i form av skivor, mattor och lösull. Välj kvalitet A vid isolering av väggar.
Cellplast tillverkas i skivor av olika storlek beroende på användningsområde och används mest till isolering av golv, tak och väggar.
Har du problem med dragiga fönster- och dörrkarmar är polyrutanskum bra att använda som isolering. Var noggrann vid insprutningen.
Viktigt!
Nya materialbestämmelser, regler, rekommendationer och arbetsmetoder uppdateras ständigt. Kontrollera därför alltid aktuella regler med gällande branschorganisation eller fackman innan du påbörjar ditt projekt.
Relaterade artiklar
