Med huggjärn, eller huggmejslar, avses främst de stämjärn med vilka man för hand hugger ut olika urtag eller sammanfogningar i trä. Det kan vara fråga om grunda urtag för att man till exempel ska kunna fälla in ett gångjärn, eller mer avancerade arbeten för att foga med tapp och tapp hål. Till huggjärn kan man också räkna en del av de verktyg som krävs för bildhuggning och som man kan ha nytta av även vid enklare snickerier.
Inte minst i verktygssammanhang kan språkförbistringen vara stor. Bland annat kan lokala eller regionala benämningar vara så starkt rotade att man sällan eller aldrig använder namn som är vanliga i handelns och tillverkarnas förteckningar och kataloger.
Men det är också vanligt att man talar om stämjärn och menar svarvmejslar. Inte ens den senare benämningen behöver därför vara korrekt. Bland svarvmejslarna finns lockbettlar, skölpar, svarvöga, inner och kulstål för att bara nämna några varianter. Ett annat skäl till språkförbistringen är att huggjärnet för att fungera används med tre olika funktioner.
För det första stämmer man med det, det vill säga slår det mer eller mindre lodrätt ner i arbetsstycket. För det andra hugger man, det vill säga slår det snett neråt till botten av till exempel urtaget. För det tredje sticker man, det vill säga rensar ut tunna överskottsspån.
Sammantaget kan denna sammanblandning av termerna orsaka en hel del förvirring, inte minst när man köper verktyg på postorder, som ju allt fler gör i takt med att genuina järnaffärer läggs ner och byggmarknaderna koncentreras till de största orterna.
Vill det sig illa kan det verktyg man vill ha, och av praktiska skäl inte direkt kan peka ut, ha en katalogbeteckning som man själv aldrig har hört talas om. Förhoppningsvis ska den här artikeln hjälpa dig att lättare hitta rätt i det stora sortimentet. I äldre tider betraktades huggjärnet ofta som ett av yrkessnickarens förnämligaste verktyg. Numera är det inte sällan något av hemmasnickarens adelstecken.
Den som har lärt sig konsten att hantera ett huggjärn klarar nämligen även åtskilliga avancerade snickerier utan dyra maskiner och sparar därmed många sköna slantar.
Huggjärnets olika delar
Huggjärnets olika delar kan ses i illustrationen till vänster: Handtag (1), tånge (2), metallring (3), hals (4), slipvinkel (5), brynvinkel (6) och egg (7).
Ett huggjärn kan vara stort och grovt, men det kan också vara litet och tunt. Just detta faktum talar för att man alltid bör välja järn efter arbetsuppgift. Men allra viktigast är att man håller huggjärnen väl skärpta. Här finns det all anledning att tala om rakbladsvass egg. Utan slip och brynutrustning är en aldrig så god huggjärnsuppsättning värdelös. Det finns faktiskt inga snickeriverktyg som behöver slipas så ofta som just hugg och stämjärn.
Rakt huggjärn (1) med rektangulär egg har man störst användning av, medan det faskantade (2) passar bättre för lättare snickerier. Det smalaste huggjärnet (3) är nog så användbart som det bredaste (4).
I princip kan alla bildhuggarens verktyg ses som huggjärn.
Grundverktygen är:
1. Snedlöpare 2. Getfot 3. Skölp 4. och smal skölp, eller så kallat sirjärn.
Många olika bredder
Huggjärnssortimentet är stort och det finns gott om tillverkare av huggjärn. Många välkända fabrikat är representerade på världsmarknaden. De högsta kvaliteterna har smidda och härdade blad av kromstål.
De flesta större fabrikanter tillverkar serier, av vilka en del är så pass omfångsrika att de innefattar ett tjugotal olika bredder allt från 4 till 40 mm. Järnets bredd påverkar nästan alltid såväl stålets som skaftets längd. Ju bredare stål, desto större blir alltså den totala längden. Ett huggjärn med 4 mm bredd ärvanligen ca 125 mm långt medan 40 mm järnets längd är hela 295 mm.
Det är en stor fördel om huggjärn är försedda med eggskydd eller om de har skaft med upphängningshål. Det är nämligen av stor vikt att huggjärn aldrig förvaras så att eggen kan nöta mot annan metall eller andra hårda ytor. Utöver de helt raka och faskantade järnen räknas vissa skölpar och lockbettlar till huggjärnen. En skölp är halvrund och halvdjup och används mest för urgröpning. Lockbetteln hareggen på klingans ena sida. Det något märkliga namnet är en försvenskning av det tyska “Lochbeitel”, som betyder hålmejsel.
För hemmasnickaren är en huggjärnssats ofta praktisk att ha, till exempel denna med bredderna 8, 12, 16 och 24 mm. Alla huggjärnen är 250 mm långa.
En träklubba som inte deformerar handtaget och ett bryningsstöd för bryning i rätt vinkel, är viktiga tillbehör när man ska arbeta med huggjärn.
Värt att veta
Huggjärn kan ha handtag av trä eller plast. De flesta föredrar trä med motiveringen att materialet är mera greppvänligt. Det finns bara två godtagbara sätt att slå på ett huggjärn. Det ena är med bara handen, det andra med en träklubba. Använder man en hammare slår man snart sönder skaftet antingen det är av trä eller av plast.
Relaterade artiklar
Verktyg och handredskap för sten och betong
En tumregel vid alla slags gör det självarbeten är att välja rätt verktyg till rätt arbete. Följer man den regeln fungerar den som…
Brynen för att slipa och skärpa
Egentligen är det självklart att alla eggverktyg ska vara vassa. Ar de inte det gör de inte bara ett dåligt jobb. Den som håller i…
Renovera betongtrappa – Så gör du
Lär dig att laga och reparera en sliten betongtrappa med steg-för-steg-beskrivningar och förklarande bilder.
Klubbor av trä, plast och gummi
I den här artikeln får du grundläggande information och tips om vad du ska tänka på när du ska använda eller köpa klubbor av trä,…
Svarva i trä med rätt svarvämnen
Det är något motsägelsefullt med nordiskt svarvvirke – eller svarvämnen som man i regel säger. Få träslag passar så bra till…
Bildhuggeri – Lär dig hugga och snida i trä
De flesta hemmasnickare har säkert “kretat” en barkbåt någon gång och sannolikt glatt sig över ett hyfsat resultat av…
