När du svingar din hammare har du anledning att känna historiens vingslag. Med stor säkerhet är nämligen hammaren mänsklighetens äldsta verktyg. Och den har sannerligen inte blivit mindre aktuell med åren.
På mycket goda grunder kan vi idag anta att hammaren är vårt i särklass vanligaste verktyg. Den första hammaren var en obearbetad stenbit, som, i varje fåll på våra breddgrader, någon gång under stenåldern försågs med ett skaft.
Med den tidsaspekten är urmodellen för våra dagars hammare – stålhammaren – en relativt sentida uppfinning. Den kom nämligen till för ungefär 2000 år sedan men det är bara under de senaste 900 åren som vi har haft tillgång till hammare för olika specialarbeten.
Numera finns hammare för snart sagt alla ändamål. Den som skulle vilja skaffa sig en komplett hammarsamling skulle dels behöva ett stort hus och dels ha gott om tid för att finna verktygen. Det finns lätta urmakarhammare som inte väger mer än några tiotal gram upp till släggor som väger tio kilo eller mer. Alla maskindrivna hammare inte att förglömma.
Det finns hammare av stål, bly, koppar, aluminium, plast, gummi och trä. Det finns hammare, som i stället för slag, som ibland också kallas bane, har en spets, en egg eller en kula. För att nu inte tala om utformningen av genen – den oftast smala, motsatta delen till slaget. Och alla variationer av skaften…
Det finns några få undantag, men bortsett från dessa är alla hammare lika på två punkter. De är slagverktyg och har ett, oftast elliptiskt, hammaröga. I detta öga sitter skaftet, nästan alltid med en kil av stål eller trä.
Ingen lär veta hur många olika hammartyper som finns, men en tröst för dig som hobbysnickare är att du för de allra flesta arbeten klarar dig utmärkt med ett större och ett mindre exemplar. Är du däremot inställd på att själv göra plåt, sten- och murningsarbeten – ja, då klarar du dig knappast utan en och annan special-hammare.
Vad heter vad på en hammare?
1. Skaft.
2. Pen, som också kan vara klo eller kula.
3. Hammarhuvud
4. Slag eller bane.
Klon är utmärkt för spikutdragning, men i många fall fungerar den också som en kofot när man behöver lossa en golvbräda, en panel eller en list. Klohammaren kan dock knappast ersätta penhammaren. Penen kan vara utformad på flera sätt och hammarens storlek kan också variera.
Normalt har man dock mest användning för en mindre modell med en lång och smal pen som gör det betydligt lättare att spika till exempel små nubb. Kulhammaren är en variant på den mer “vanliga” hammaren. På denna är penen eller klon utbytt mot en kula. Hammaren finns i drygt tio storlekar och används mest när man behöver forma eller driva metall.
Träskaften populära trots nya material
Hammaren är av naturliga skäl mycket traditionellt belastad i sin utformning. Med tanke på alla nya material skulle man kunna tycka att träskaften i våra dagar mest skulle vara historiska. Men så är inte alls fallet. Visserligen förekommer numera hammare med skaft av stålrör, glasfiber och några andra syntetiska material, men trä är ändå klart dominerande. På våra breddgrader, där ask efter den senaste istiden är något av karaktärsträd, är det mest detta virke som används.
Virket är tungt, mycket hårt, hållfast och krymper inte nämnvärt. Inte minst den senare egenskapen är viktig för alla typer av verktygsskaft. Men även hickory, som är en nordamerikansk valnötssläkting, förekommer. Även här är det fråga om ett mycket hårt virke, som för övrigt förr användes i järnvägsvagnar.
Hammare med träskaft har sällan eller aldrig några beslag. Däremot är det regel att stålrörs- och glasfiberskaft förses med gummihandtag. Hammarens traditionella förankring påverkar också sortimentet. En stor hammarfabrikant håller en handfull äldre typer i lager, trots att avsättningen inte är mer än ett tiotal exemplar om året.
Den vanligaste snickarhammaren är klohammaren, vilket givetvis beror på just har en klo. Denna klo är för övrigt mer användbar än man kanske tror.
1. Snickarhammare eller klohammare med stålrörsskaft och gummihandtag.
2. Samma, men med glasfiberskaft.
3. Enklare klohammare av hushållsmodell med skaft av ask.
4. Större penhammare med trubbig pen.
5. Penhammare med stålrörskaft och gummihandtag.
6. Liten penhammare, även kallad verkstads- och hobbyhammare, med smal pen.
7. Liten kulhammare med hickoryskaft.
8. Stor kulhammare med stålrörsskaft och gummihandtag.
Varning!
Kilen, som håller fast hammarhuvudet på skaftet, måste sitta så att den pressar hela skaftet mot skafthålets kanter. Det är mycket riskabelt att använda en hammare vars huvud vickar eller är löst på annat sätt. Chansa aldrig, utan kassera en sådan hammare – eller köp ett nytt skaft. Det finns både lösa skaft och skaftkilar att köpa.
Några exempel på specialhammare
Även om man klarar sig mycket bra med några få hammare i olika storlekar, hamnar man då och då i situationer när en specialhammare verkligen gör skäl för sig. De allra vanligaste specialhamrarna är de man behöver vid murnings- och stenarbeten, liksom vid plåt- och andra metallarbeten. Men dessa verktyg kan sägas höra till en grupp för sig. Det finns flera specialhammare som trots sin olikhet ändå har med hemmets vanligaste underhållsarbeten att göra.
Snickarhammaren med pik kan tyckas vara en stympad klohammare, men piken har en dubbel funktion. Dels kan man lätt slå upp en spikmarkering med den – och på så sätt få spiken att fästa lättare och säkrare -, dels gör piken att man under arbetets gång tillfälligt kan hänga upp verktyget.
Kombinationsverktyg är sällan så effektiva och bekväma som man kan tro, men en renshammare med skrapjärn kan vara mycket effektiv när man till exempel river formar efter en betonggjutning. En dekoratörhammare, som inte väger mycket mer än ett hekto, kommer väl till pass vid många hobbyarbeten.
En glasmästarhammare är svår att vara utan när fönster ska stiftas. Alla vet hur svårt det kan vara att hålla i klena stift eller småspik och samtidigt träffa dem med hammarslaget. En hammare med en permanent magnet undanröjer oftast alla sådana problem.
Välj hammare med omsorg
1. Snickarhammare med pik. 2. Renshammare med skrapjärn. 3. Dekoratörhammare. 4. Magnethammare.
En liten, nätt handyxa bör finnas med i hushållets hammaruppsättning. Just den här typen har ett stålrörsskaft och ett gummihandtag och är dessutom försedd med en skyddsficka, som knäpps över nacken. I handeln går verktyget ofta under beteckningen campingyxa -och fungerar också utmärkt som en sådan.
I vissa situationer är klohammaren i kombination med en spikutdragare det enda som biter på en besvärlig spik.
Tips
Numera finns den vanliga, kloförsedda snickarhammaren i magnetutförande, vilket gör att den som använder hammaren får “en extra hand”. Magneten ligger i slaget, som dessutom har en skåra, i vilken man lägger spiken. Med ett lätt slag fäster man spiken i virket och spikar sedan i vanlig ordning.
Värt att veta om hammare
En klohammare är för det mesta mycket effektiv även som spikutdragare, men när spiken “sitter som berget”, spikskallen sitter djupt eller utrymmet är så trångt att man varken kommer åt med hammare eller hovtång – då kan klohammaren, i kombination med en spikutdragare, vara lösningen. Tillsammans drar de ut allt från minsta dyckert till 5-tumsspik.
Relaterade artiklar
