Det finns två starka skäl för att elda med ved. Det ena är att man tänder en brasa i den öppna spisen, braskaminen eller kakelugnen för att få en mysig stund framför flammor och glöd.
Det andra är att man har så gott om ved att man helt eller delvis klarar värmeförsörjningen med detta s k fasta bränsle.
Vilket motiv man än har för eldningen vill man förstås få bästa utbyte av bränslet något som har med både förvaring och eldningsteknik att göra.
Den som sensommartid far genom svenska skogsbygder har chansen att få se mängder av nyuppförda skulpturer. Konstnärerna är vanliga människor från gårdarna längs vägen. Materialet de använt är ett och detsamma, men i storlek och form varierar skapelserna ofta betydligt.
Vi kallar dem rätt och slätt vedtravar eller vedstaplar, men de är lagda med stor praktisk omsorg och inte sällan tillkomna i ädel tävlan bybor emellan. Inom landets gränser lär t o m en internationellt registrerad rekordtrave på över 20 meters höjd kröna en vedbacke.
Dessa husbehovs vedtravar har under så lång tid präglat både lant- och stadsmiljöer att de blivit smått historiska. Sedan tiden för andra världskriget, då vedtravarna var som flest, går de ofta under benämningen “brännvinstravar”. Länge trodde man att detta kom av vedförrådens lämplighet som tillfällig lagringsplats för smuggelvaror.
Senare tiders folklivsforskare har emellertid kommit fram till att det fantasieggande namnet bottnar i ett hörfel med ursprung i det mera prosaiska “brännvedstravar”.
Trots konstfärdigheten att forma vedtravarna till iögonfallande skulpturer domineras läggningen alltid av praktiska regler. Viktigast är nämligen att veden läggs på ett sätt som gör att den snabbast möjligt blir bränntorr.
Generationers tal om att vissa träslag ger större energiutbyte än andra är nämligen mest en myt. Det är i stället vedens fukthalt som är avgörande för värmevärdet.
Vid all vedförbränning måste fukten, före och under förbränningen, avgå som ånga innan man får ut användbar energi och ju mer fukt veden innehåller, desto sämre blir värmeutbytet. Helt torr ved ger ca 5 kWh per kg, men redan vid 25% fuktinnehåll sjunker värmevärdet till 4 kWh per kg.
Egentligen är det mest en smakfråga, eller kanske graden av leklystnad, formlusta eller ambitionen att imponera, som avgör vilket utseende torkvedsskulpturen på vedbacken får. Det finns inte heller några detaljerade regler för hur s k torpartravar ska läggas – utom den att klabbarna inte får ligga för tätt och inte heller för glest.
Fyra sätt att köpa ved
Eftersom Sverige är ett ovanligt skogrikt land borde det vara lätt att skaffa den mängd lämplig ved man behöver för hushållet. Detta kan emellertid vara besvärligare än man tror – särskilt om man bor i en stad eller större tätort.
Även om det inom dessa områden i regel inte är särskilt många småhusägare som helt baserar sin värmeförsörjning på ved är det många som konkurrerar om “brasveden”.
Därtill kommer att viss träindustri framför allt massaindustrin – är intresserad av samma sortiment klen och lövvirke, som passar bäst för vedeldning.
Har du inte egen skog, eller i varje fall tillräckligt många träd på tomten för att den regelbundna gallringen ska göra dig självförsörjande, får du här fyra tips på vedsäljare, som kan vara värda att prova:
1) Skogsbolag, skogsägarföreningar och privata skogsägare med marker i närheten. De som vill bli av med sin ved annonserar ofta bland lokaltidningarnas eftertextannonser.
2) Sågverk och andra träindustrier säljer ofta spillvirke.
3) Insamling av restvirke efter röjnings och gallringsarbeten på skogsmark. Här krävs förstås skogsägarens tillstånd, inte minst därför att det måste finnas ett avtal om arbetsgivaransvaret i händelse av t ex en olyckshändelse.
Varning!
Innan du börjar elda med ved i en vedpanna, som normalt inte används för fasta bränslen, måste du ta kontakt med skorstensfejarmästaren i kommunen.
Skorstensfejarmästaren måste nämligen besiktiga vedpannan och skorstenen och intyga att anläggningen uppfyller de olika krav som gäller för eldning med fasta bränslen – innan du får tända invigningsbrasan.
Samma krav på besiktning gäller om du ska installera en ny braskamin i en befintlig skorsten.
Utrymmeskrävande
Så länge man enbart använder ved för att då och då tända en brasa för trivselns skull är förvaringen sällan något större problem. Baserar man däremot husets hela uppvärmning på vedeldning blir situationen en helt annan.
Den energimängd man får ut av 1 m3 eldningsolja motsvarar nämligen 7-9 m3 ved.
Har man en oljeförbrukning på 4 m3 olja per år och går över till ved bör man kunna lagra ca 30 m3 ved, som alltså är en realistisk årsförbrukning.
Låg fukthalt lika med ett högre värmevärde
Man brukar säga att ved har en viss andel fastmassa. Detta kan t ex betyda att 60% av innehållet i veden är fast medan de resterande 40% är luftfyllda mellanrum. Det är just detta förhållande som gör att ved i jämförelse med t ex eldningsolja är ganska skrymmande och därför ofta måste lagras utomhus, i varje fall i början av eldningssäsongen.
Som tidigare har sagts är vedens värmevärde detsamma oavsett vilken trädart som används. Det är alltså inte ens någon skillnad i värmevärdet mellan barr och lövträd.
Däremot är oftast andelen fastmassa lite större i barrträdsveden än i lövträdsveden. Detta är särskilt påfallande för okluvet virke, vilket hänger samman med att t ex gran och furu oftast är betydligt rakare än björk-, bok- och annat lövträdsvirke.
Ju klenare virket är, desto mindre är fastmassan, men redan vid ca 20 cm diameter är andelen fastmassa för barrved ca 80% och för lövved ca 70%.
Detta är alltså viktiga fakta som man bör ta hänsyn till när veden travas för torkning. Eftersom tätheten i traven ska vara “lagom” betyder det att veden bör läggas tätare ju klenare och krokigare den är.
När det okluvna virket ligger i en hög på vedbacken har det hög fukthalt, inte sällan 60% eller mer. I soligt, varmt och torrt väder sjunker fukthalten under tiden virket kapas och huggs.
När veden travas i mer eller mindre imponerande skulpturer är fukthalten ofta ner i ca 40%, men detta är långtifrån tillräckligt för att värmevärdet ska vara acceptabelt. Fukthalten ska helst ner till under 10%.
En vedtrave som ska ligga utomhus bör placeras varmt och soligt, helst i söderläge, men också så att luft och vindar kan röra sig fritt.
Kan man hitta en plats där värme och solljus reflekteras kraftigt – t ex en bergvägg mot norr – är detta en stor fördel. Undvik att lägga traven under höga trädkronor.
Där blir det alltid ett långvarigt dropp efter regn. Så länge veden lagras utomhus är det också viktigt att den skyddas mot både regn och markfukt.
Som skydd mot markfukten kan det räcka med att veden travas på kraftiga slanor, men man kan också lägga tjock plastfolie i botten.
Plast gör också nytta på travens ovan sida, men fall inte för frestelsen att täcka hela traven alltför väl. Under ett ogenomsläppligt material är risken stor att veden ruttnar i stället för att torka.
Använder man mycket ved bör man också ha en vedbod. Om denna är oisolerad och har brister i t.ex. panelen är detta endast en fördel, eftersom springor och liknande ger extra skjuts åt luftcirkulationen. Se bara till att taket är tätt.
Efter hand bör veden på sin väg mot eldstaden “slussas ” in i vedboden för att torka till ett bra värmevärde. Vid lagring utomhus kan man ofta få ner fukthalten till ca 25%, men vid inomhuslagring kan den pressas ända ner till ca 5%.
Tabellen visar att skillnaden i värmevärde hos inomhus respektive, utomhuslagrad ved kan vara avsevärd.
Effektiv eldning i kamin och vedpanna
Det är fullt möjligt att elda med ved i de flesta mindre och medelstora värmepannor – efter skorstensfejarmästarens besiktning. Detta betyder emellertid inte att alla pannor passar för vedeldning.
Förbränningen måste vara sådan att vedens energiinnehåll verkligen utnyttjas, men under begränsade luftföroreningar.
Första steget i förbränningen är att veden torkar. Detta sker i en förångning vid ca 100øC. Temperaturen i fyren sjunker varje gång man lägger in ny ved. Vid ca 300øC förgasas veden. Ca 75% av veden omvandlas till brännbara gaser. Av resten bildas bl a träkol.
De olika gaserna förbränns vid skilda temperaturer, en del först vid 900øC. Till sist förbränns även träkolet och blir aska. Som framgår av den nedre skissen har förbränningsgasernas passage genom pannan stor betydelse för värmeutbytet.
Primärluftes tas in genom dragluckan och stiger genom rosten upp till bränslet. Med hjälp av sekundärluften förbränns gaserna i den keramikklädda kammaren, där temperaturen blir mycket hög. När rökgaserna går in i pannans konvektionsdel är förbränningen över, men avger där sin värme till pannvattnet.
Skissen visar en underförbränningspanna med ett keramiskt inklätt gasförbränningsutrymme. Varmvattenberedaren finns utanför pannan. Bilden visar pannans uppbyggnad.
(1) Draglucka (2) Bränsleförråd (3) Askrum (4) Roster (5) Förbränningsrum (6) Gasförbräningsrum (7) Vattenrum (8) Konvektionsdel och rökgasspjäll.
Denna skiss visar förbränningsförloppet i samma panna:
(a) Bränsleförråd (b) Primärluften (c) sprids jämt över rosterytan. (d) Sekundärluften förs in i den keramiskt inklädda gasförbränningskammaren. (d-e) I konvektionsdelen (f) har förbränningen upphört och rökgaserna (g) ger värme till pannan.
Värt att veta
Normalt säljs ved på tre olika sätt:
1) Rundvirke i 3-meterslängder, som måste både kapas, grov och finklyvas för att kunna användas som bränsle.
2) Grovkluvet virke i 1-meterslängder, som för hushållsbruk måste kapas och finklyvas.
3) Färdigkluven i längder på 2540 cm, avpassade för olika stora eldstäder.
Varning!
Tänd aldrig en stor brasa i en eldstad med kall murstock. En alltför intensiv värme kan spräcka murstocken. Dessutom kommer spisen att kraftigt ryka in. Öppna spjäll och sotlucka och förvärm med t ex lite tidningspapper.
