Egentligen är det självklart att alla eggverktyg ska vara vassa. Ar de inte det gör de inte bara ett dåligt jobb. Den som håller i verktyget blir också på dåligt humör. Och kombinationen missnöje och slö egg är direkt farlig. Missnöjdheten gör att man brister i uppmärksamhet samtidigt som den oskarpa eggen bidrar till att verktyget lätt slinter.
Det är därför det är viktigt att ha en brynsten eller ett bryne till hands när man arbetar med kniv, stämjärn, hyvel eller andra eggverktyg som inte är så härdade att de inte ska eller kan skärpas.
Innan den eldrivna rakapparaten blev i stort sett var mans egendom fanns det oftast ett eller flera brynen i praktiskt taget alla hem. Så länge var det också självklart att det låg en brynsten i verktygslådan.
När sedan rakkniven blev museiföremål var det som om verktygsbrynet också förlorade sitt värde och därmed blev allt mindre vanligt i verktygsuppsättningen. På ett sätt var detta naturligt, eftersom vi efterhand fick allt fler härdade eggverktyg, som inte skulle skärpas utan förbrukas och sedan kasseras.
Numera, när vi vet att härdad egg är bra i vissa sammanhang och sämre i andra, har intresset för brynstenen kommit tillbaka. Den är helt enkelt ett nödvändigt verktyg för att man ska bli av med slipgrader och få egg med hundraprocentig skärpa.
Det är till och med så, att bland alla slipverktyg för skärpning av eggverktyg är brynstenen det både vanligaste och säkraste. Detta gäller såväl bland amatörsnickare som bland yrkesfolk. Det är inte ovanligt att en professionell snickare, för att kunna arbeta säkert och snabbt, bryner sin kniv ett par- tre gånger under en timmes arbete.
Med utgångspunkt från det slipmedel som används delas brynen in i fyra olika huvudgrupper:
1. Kiselkarbidbrynen
2. Aluminiumoxidbrynen
3. Naturstensbrynen
4. Diamantbrynen
Utöver denna indelning skiljer man dels mellan olika grovhet i slipmaterialet, dels mellan olika former, ofta avpassade för att fungera väl mot speciell egg. Den som bryner mera sällan har i regel mest nytta av kombinerade brynen. Dessa finns från grova till fina.
När man bryner mera regelbundet är det naturligt att i första hand välja just den grovlek man behöver. Medelfin eller fin är de två vanligaste. Men för att ett sådant val ska fungera är det viktigt att verktygens egg aldrig slits för hårt, det vill säga tillåts bli skämda, som man säger på fackspråk.
När man ska skärpa eggverktyg av speciellt härdat stål behövs i regel extra fina brynen. Har verktygseggen också hörn och skarpa kanter – till exempel svarvstål, fräsar och borrar – fordras dessutom att brynet är extra hårt.
Kiselkarbidbrynet är hårt och skarpt, men också sprött med något begränsad formbeständighet – här som universalbryne.
Aluminiumoxidbrynen är formbeständigare, men inte lika snabbskärpande som kiselkarbid – här knivlikt för bågformad egg.
Naturstensbrynen är speciellt hårda, nästan outslitliga och ger finare egg än alla andra brynen – här för fina verktyg.
Diamantbrynen, som är mycket dyra, är avsedda för stål eller hårdmetallegg och för att grada kanter på t ex glas.
Rektangulära brynen är vanligast. Detta är ett fickknivsbryne av kiselkarbid – ett perfekt hushållsbryne.
Detta koniska konkav -konvexa bryne är ett skölpbryne, förskärpning av bågformiga eggverktyg i olika dimensioner.
Knivskärparen är ett keramiskt bryne – en stålstav, belagd med keramiskt slipmedel och med mall för 20° eggvinkel.
Två lite udda brynen: det stavliknande för bl a trädgårdsredskap, det runda för bl a betong sk. karborundum sten. Hålen samlar upp slipdammet.
Värt att veta om brynen
En vanlig vanföreställning är att olja eller vatten tillsammans med bryning ska ge en kylande effekt. Vätskan är dock till för att hålla brynet rent och göra det mera friskärande. Eftersom oljan eller vattnet dessutom minskar friktionen gör den rörelsen mellan bryne och egg betydligt jämnare. Ett bryne kan emellertid också användas helt torrt.
Relaterade artiklar
