De flesta hemmasnickare har säkert “kretat” en barkbåt någon gång och sannolikt glatt sig över ett hyfsat resultat av träsnide. Men steget från att med en vanlig slid eller pennkniv fixa en enkel båt av lättbearbetad bark till att mer konstfärdigt hugga eller skära i massivt trä är ganska stort.
Tekniken kallas vanligen för bildhuggeri ett ord som så smått härleds till visst konstnärskap. Förutsättningarna för att man ska lyckas som bildhuggare är också att man i kombination med gott snickarkunnande har tålamod och en skapande läggning.
Bildhuggeri hör givetvis inte till hemmasnickarens vardagssysslor, men oftare än man tror inte minst vid en del renoveringsjobb har man stor nytta av att känna till lite om konsten att snida i trä.
Som redan har antytts i ingressen bör en bildhuggare ha en ängels tålamod. Den egenskapen är grundläggande för arbetet som sådant och dessutom ger träning färdighet.
Ett par andra förutsättningar för ett gott arbetsresultat är att man har tillgång till god belysning och är stadig på handen. Greppet om ett bildhuggarjärn kan i och för sig medverka till en viss darrhänthet. Men den kan man å andra sidan lära sig att överbrygga genom att hitta stödjande ställningar för händerna.
Självfallet kan man snida och hugga i trä sittande vid arbetsbänken, men de allra flesta arbetar bäst stående vid bänken. En väsentlig fördel är att man då kan vila ena armen mot bänken eller arbetsstycket. En annan fördel är att man genom den större rörlighet man får, kan undvika störande skuggor.
I och för sig är man inte bunden till någon vidlyftigare utrustning, men en stadig arbetsbänk med rätt arbetshöjd är lika viktig som en god sliputrustning. Vad man behöver i verktyg varierar i hög grad med arbetets att.
Grundverktygen som man måste ha är inte fler än fem: en lockbettel, en snedlöpare, en getfot, en bredare skölp och ett så kallat sirjärn, som är en smalare skölp.
Alla bildhuggarjärn är tillverkade av härdat stål och säljs oslipade. De saknar också den inre fas som måste anpassas till hårdheten i det trä som ska bearbetas. Innan järnen kan användas måste man alltså slipa och bryna dem.
När man väljer ämnen att bearbeta måste man alltid tänka på att kvistar, sprickor och andra defekter eller skador är absolut bannlysta. Virkesarten är i många fall en smakfråga, men både lind och gran, inte minst idegran, är utmärkta träslag.
Utan att vara alltför pessimistisk finns det också skäl att påminna om en annan utrustningsdetalj i synnerhet för nybörjare, nämligen en uppsättning första förband!
Kommentarer till utrustningen
Eftersom en hel del av bildhuggarens verktyg inte återfinns i en mera vardagsbetonad verktygslåda, finns det anledning till några särskilda förklaringar av hur verktygen fungerar.
Snedlöparen är ett bildhuggarjärn med fas på båda sidor, medan getfoten har två raka, V formade eggar. Den senare används mest vid skärning av konturer och olika mönsterdetaljer i stil med bokstäver.
Getfoten finns på olika bredder. Vanliga vinklar är 30, 45, 60 och 90 grader.
Skölpar används vid vanlig utskärning och är det vanligaste verktyget. De finns i flera dimensioner och utföranden, bland annat i bredder från 0,75 till 25 mm. Skålningen kan variera från nästan rak till halvcirkelformad.
Ju bredare en skölp är, desto bättre passar den för grövre arbeten. Pateln och fiskstjärten är exempel på särskilt breda skölpar. Smala skölpar, som också kallas sirjärn, används för mycket smala snitt och spår.
En svängd skölp används främst för kurvskärning och urtag. Samma sak gäller för en böjd skölp, med den skillnaden att den senare klarar snävare snitt. Vid särskilt besvärliga lägen tar man till en bakåtböjd skölp.
Med gradjärnen skär man raka sidor. Den kantiga formen är avsedd för platt botten, medan den svängda lämpar sig bäst där botten och sidor möts.
Av tradition använder bildhuggaren helst runda klubbor av trä, men andra typer går också bra under förutsättning att de inte studsar.
Ett inledande moment
Bildhuggarverktyg måste alltid ha skarp egg. Det hör så att säga till rutinen att man inleder ett arbete med slipning och bryning. I den följande bildsviten nedan har vi valt att visa hur man slipar en getfot.
Principen är densamma för alla verktygen, men getfoten är lite mer komplicerad. Tänk på att ju hårdare trä som ska bearbetas, desto kortare ska fasen vara. Och glöm inte att bryna skölparnas inre fas.
Fast skruvfixering men lätt på handen
Bildhuggarens raspar och filar måste inte bara ha olika former för att passa olika arbetsmoment. De ska också ha finare och grövre gradning. När du skaffar dessa verktyg bör du emellertid tänka på att formen och putsytan oftast inte är densamma i båda ändar.
Filen kan du ofta använda på fri hand, medan du knappast kan raspa utan att först spänna fast arbetsämnet ganska hårt. Bildhuggarens bänkskruv, som fästs i ett borrat hål i bänkens över eller undersida, kan användas vid en sådan fixering.
Tips!
Ett snidat mönster behöver ofta en något strukturerad botten för att bli riktigt framträdande. Den enklaste tekniken är punsning, där man med det mejselliknande verktyg som kallas för puns “stämplar” en dekor i bottenträet.
Tekniken var känd redan under järnåldern och många hantverkare har använt personliga punsmönster som signatur. En mer varierad och mindre strikt bottenstruktur gör man på fri hand med vanliga bildhuggarjärn.
Värt att veta
Inom bildhuggarkonsten förekommer många märkliga namn och beteckningar på såväl verktyg som skilda hugg och snidtekniker. Skölp, som är detsamma som håljärn och getfot, som är ett hörneggjärn, är ett par sådana exempel på verktygssidan.
När det gäller mönster skiljer man främst mellan inskärningar och korvsnitt gentemot reliefmönster. I det första fallet går mönstret in i träet, i det andra höjer det sig över en nedskuren botten.
En ganska vanlig inskärningsteknik är äggstav, som mest förekommer på profillister, som hemmasnickaren kan behöva restaurera eller komplettera.
Äggstav räknas till de listverk som kallas för kyma, som är det grekiska ordet för bölja, och pryds av stiliserade blad och äggformer. Äggstav, som har konvex profil, kallas också jonisk kyma.
Det här behöver du när du ska hugga och snida i trä:
Verktyg:
Slipsten (1) Oljebryne (2) Profilbryne (3) Skinnbit eller sliprem (4) Lockbettel (5) Snedlöpare (6) Getfot, stor (7) Getfot, liten (8) Skålformad, bred skölp (9) Sirjärn/V formad, smal skölp (10) (Inklusive arbetsbänken är ovanstående att betrakta som grundutrustning) Svängd skölp (11) Böjd skölp (12) Sirjärn/mycket smal skölp (13) Rund träklubba (14) Hammare (15) Puns (16) Vingad bänkskruv (17) Roterande filar (18) Miniborrmaskin (19) Spetsig, vass kniv (20) Tumstock (21) Passare (22) Krumcirkel (23) Höjdmätare/punkteringsapparat (24) Spetsig, hård penna (25) Sandpapper(26)
Verktygsslipning
1. Börja med att slipa varje sida i 70-80 graders vinkel på slipstenen. Fasen bör aldrig överstiga 13 mm.
2. Det är viktigt att du vrider verktyget något mot slipstenen, så att inte den utvändiga fasen blir konkav.
3. I nästa moment ska du bryna de slipade sidorna mot ett oljebryne. Arbeta fast och åt sidorna.
4. För att eggen inte ska fungera som en “styrpinne” i veden, bör du låta den V formade bottnen ”gunga” mot brynet.
5. Fortsätt bryningen mot ett trekantigt formbryne. För verktyget upp och ner först ena, sedan andra sidan.
6. För att du ska få eggen perfekt bör du avsluta slipningen med att stryka eggen mot en skinnbit eller en sliprem.
Utskärning
1. Vid rakt snitt håller du vänstertummen och långfingret mot verktyget, medan pekfingret får ge motstånd.
2. Med högra handen skjuter du verktyget framåt. Håll denna hands pekfinger nedåt på verktygets skaft.
3. Var noga med att skära långsamt och kontrollera på ett insnitt att järnet inte går för djupt.
4. Skär alltid ifrån dig och tryck med tummen. Flytta dig själv eller arbetsstycket om till inta kommer åt.
5. Vid instick, skjut verktyget vertikalt in i träet. Styr med vänsterhanden och håll knuten högerhand.
6. Frångå aldrig grundregeln att alltid skära med fibrerna det vill säga där detta är möjligt.
7. Om träet är mjukt eller träklubban ett alltför kraftigt redskap, kan du slå på järnet med bara handen.
8. Hårt trä och stora arbeten kräver att du styr verktyget med vänster hand och med tryck mot ämnet.
9. Då har du högerhanden fri för att knacka på handtagets topp med en stor eller liten träklubba.
Filning
1. Välj noga fil efter form och putsyta. Börja med att jämna de större bottenytorna.
2. För putsning av mindre utskärningar kan det passa med en spetsig, roterande fil. Var lätt på handen.
3. Använd ett sandpapper där du kommer åt. Börja med ett grövre och gå successivt mot finare kornstorlek.
Fäst med bänkskruv
1. Borra ett lämpligt hål i arbetsbänken och ett något mindre på undersidan av arbetsstycket.
2. Dra fast skruven i arbetsstycket och stoppa ner bänkskruven i hålet i arbetsbänken.
3. När du sedan skruvar upp vingmuttern på bänkskruven blir fixeringen stadig.
Mönstermarkering
1. Rita ett mönster på till exempel ett rutat papper och för med karbonpapper över det på den yta som ska snidas.
2. Lägg karbonpappret med färgytan mot träytan och mönstret ovanpå. Fixera mönsterpappret med tejp.
3. För sedan över ritningens samtliga linjer på träet. Rita noga med en spetsig, hård blyertspenna.
4. Om linjerna inte har markerats helt kan du förtydliga mönstret genom att renrita i efterhand.
5. Du kan också mönstermarkera med en hålschablon, som du tillverkar av till exempel tunn papp eller kartong.
6. Rita eller för över mönstret på kartongen och skär sedan ut de väsentligaste motiven med en spetsig kniv.
7. Fäst schablonen med till exempel tejp på arbetsstycket och pensla lite tunn färg i de utskurna hålen.
8. När färgen har torkat tar du bort schablonmallen och ritar med färgmarkeringarna som märkpunkter i mönstret.
9. Du kan också mönstermarkera med hjälp av ett så enkelt verktyg som en passare.
10. Ställ då in passaren efter avgörande punkter i den dekor som ska kopieras och för över dem till ämnet.
11. Mät och ställ in passaren mycket exakt och markera varje ny punkt med en spetsig blyertspenna.
12. På fri hand ritar du sedan i de resterande delarna av mönstret, varefter du kan börja hugga och snida.
Karvsnitt
1. Karvsnitt, där mönstret bygger på ett antal pyramider, är den enklaste inskärningstekniken.
2. Sedan du har fört över mönstret till ämnet, fäster du det stadigt med ribbor i arbetsbänken eller med skruvtvingar.
3. Arbeta inifrån motivet och utåt. Skär med en getfot från varje triangelhörn och in mot mitten.
4. Byt sedan getfoten mot en lockbettel. Skär mycket noga rent i varje hörnsnitt. Skär samtidigt djupare mot centrum.
5. Slutligen skär du bakåt mot de linjer som markerar ytterkonturerna. Alla pyramider skärs på samma sätt.
6. Rensa slutligen alla hörnor med lockbetteln tills du är nöjd med resultatet. Tänk på att rensa i träets fiberriktning.
7. Här ser du hur det färdiga resultatet blir. Putsa noga av arbetet med ett fint sandpapper.
Inskärning
1. Tekniken passar bland annat vid bokstavssnideri. Ett D ger god träning. För över ritningen till ämnet och fixera.
2. Rita därefter ut mitten på D:et. Skär vinklarna med getfot från yttre kanten in till bokstavspelarens mitt.
3. Getfoten är också ett lämpligt verktyg när du i nästa moment skär ner mittlinjen på bokstaven.
4. Fortsätt sedan med den bågformade delen. Även här använder du getfoten.
5. När bokstaven breddas, byter du lämpligen ut den smala getfoten mot en bredare.
6. Med ett rakt järn skär du därefter längs den yttre linjen till bokstavspelarens mitt.
7. Lämplig vinkel mot ämnet är ca 55 grader. Skär du snävare är risken stor att järnet kilas fast i träet.
8. När du har tagit båda sidorna av pelaren, rensar du bort alla flisor med en snedlöpare.
9. De rundade ytterkanterna skärs rena med en ganska bred och svagt välvd skölp.
10. Därefter vänder du på skölpen och arbetar på samma sätt med insidan av D:et.
11. Rensa arbetsstycket från flisor. Slipa eventuellt och putsa med sandpapper.
Äggstavsteknik
1. Skär ett avsmalnande snitt på båda sidor om ägget med en getfot. Arbeta neråt.
2. Med samma verktyg skär du sedan en kurva från halvcirkeln och mot äggets spets. Även här skär du neråt.
3. Ta sedan en bred skölp som passar till konturen och skär med denna rent runt ägget. Ta bort alla eventuella flisor.
4. Innan du går vidare i mönstret bör du också skära ut den böjda linjen och rensa upp i detta snitt.
5. Halvcirkeln mellan äggen tar du lättast ut med en passande skölp. Håll järnet vertikalt och pressa neråt.
6. Ägget har nu skarpa kanter som ska rundas. Det gör du med en skölp, som du håller upp och nervänd.
7. Linjerna i halvcirkeln i pilen, som skiljer äggen, huggs rena med hjälp av en skölp.
8. Själva pilspetsen skär du ren med en lämplig skölp. Renskär sedan den övriga delen av pilen.
9. Den skärs ut från båda sidor. Lämna en vertikal linje längs centrum. Använd en snedlöpare.
Reliefmönster
1. Överför mönstret här en traditionell så kallad tudorros, som skärs ut i flera plan på arbetsstycket.
2. Dra en relieflinje runt ämnet, som visar maximalt skärdjup. Detta kan vara en smaksak, men motivet kan också styra.
3. Fäst arbetsstycket väl i bordet helst med lister som stiftas runtom och förhindrar att arbetsstycket rör sig.
4. Börja med att med en getfot eller ett sirjärn skära en yttre cirkel runt hela motivet.
5. Håll järnet så att du med ena handen pressar det bakåt för att undgå att skära in i och skada mönstret.
6. Byt sedan ut skölpen mot ett nästan platt järn. Med detta ska du jämna bottnen ända ner till relieflinjen.
7. Nu är det dags att markera skiljelinjen mellan kronbladen. Använd en getfot och gör vertikala snitt.
8. Med stöd av markeringarna kan du sedan skära rent runt kronbladen. Lämpligt verktyg är en bred skölp.
9. Gör också en kurva runt varje blad, både på utsidan och på insidan. Använd dig av en skölp.
10. När du hunnit så här långt ska du byta järnen mot en vass penna och på de yttre bladen rita ut stjälkarna.
11. Sedan skär du ren varje bladstjälk. En getfot eller ett sirjärn är det bästa verktyget här.
12. Det kan vara svårt att få stjälkkanterna helt rena, men det går bra med en flack skölp.
13. Följ ritningen steg för steg. Det är lätt hänt att man skär bort delar som ska bearbetas senare.
14. Bladen under de yttre kronbladen skär du enklast utom du först gör två vertikala snitt i bottnen.
15. Hur försiktig du än är kan du inte undvika flisor. Rensa snarast bort dem, så att de inte missleder dig.
16. Såväl de inre som de yttre kronbladens brätten skär du enklast ut med ett sirjärn.
17. För att klara kronbladens yttre och inre cirklar, behöver du dock en flack skölp. Skär ner mot mitten.
18. Sannolikt behöver du också runda bladkanterna och rosens mitt. Det gör du enklast genom att vända på skölpen.
19. Vid en fingranskning upptäcker du säkert också små defekter i överkanterna. Jämna även till dessa.
20. Du bör också skära in under de yttre bladen och de små bladspetsarna, så att de uppfattas som frilagda.
21. För att ytterligare “höja” motivet kan du mönstra bottenträet till exempel med hammare och en lämplig puns.
22. Med bottenmönster kan man framhäva ett motivs karaktär. Punsning är ett enkelt sätt att få en sådan struktur.
23. Med hammare slår man lätt på punshuvudet, varvid den jämna ytan präglas av stjärnor, ringar eller andra mönster.
24. Här ser du det färdiga resultatet efter att det har filats och putsats med sandpapper.
Kontroll
1. Ständiga kontrollmätningar är mycket viktiga vid sniderier, till exempel med passare mot ritning och arbete.
2. Krumcirkeln vars böjda skänklar mäter runt olika delar, är ovärderlig när man snider efter modell.
3. En höjdmätare/ punkteringsapparat för att kontrollera reliefdjupet, kan man tillverka själv.
